bara en massa ordbajseri 2.0

faktaruta

2010-01-25T23:35:00.003+01:00

dagar kvar till min födelsedag: 9

antal xbox-achievements: 2

sjukdomsstatus: frisk (peppar peppar)

djurstatus: alla tre sover.

att göra: dricka ett stort glas vatten, sova.

övrigt: totalt ineffektiv dag. min nya soffa är alldeles för skön, jag gör inget annat än att ligga i den. men det är väl det arbetslöshet går ut på?

förresten hoppas jag att linda skugge inte stämmer mig för att ha snott hennes grej. faktarutan, alltså. jag snodde den, rakt av. fast med några små justeringar. tanken är att den ska bli ett återkommande tema, vi får väl se hur det funkar.

mison: återkomsten

2009-10-07T12:06:00.002+02:00

nej, jag har inte slutat blogga. det råkar bara vara så att jag har gått runt och vart internetlös ett tag. såpass länge faktiskt, att jag inte hade en aning om vad jag skulle ha internet till när jag väl fick igång allt igen. lyckligtvis har jag återhämtat mig, och är nu återigen den internetslav jag en gång var.
man kan ju fråga sig vad jag roade mig med istället, om jag nu var så beroende av internet som underhållningskälla. jag ska vara ärlig; jag vet inte riktigt. jag gjorde nog mest ingenting. det enda jag kan minnas är att jag hittade en ny favoritsaft.

fake it

2009-06-26T23:48:00.002+02:00

sommaren är här, och michael jackson är död.
jag tror det är fejk. båda två.

vad man kan tro sig veta

2009-04-19T10:57:00.003+02:00

vad det är spännande med rutiner. alltså, nu menar jag inte sånt som att gå upp samma tid varje dag och gå igenom samma procedur med hundrastning och frukostgröt och småspringande till bussen dag ut och dag in. jag menar alla dessa rutiner som man delar med andra människor, och hur man lär känna dem genom detta.
ta t.ex min dagliga bussfärd till jobbet. vi har läraren som egentligen passerat sin pension som går på vid samma hållplats som jag, han sätter sig alltid på samma plats - bara för att 7 sekunder senare flytta sig till andra sidan gången, till sätet intill en annan lärare som även hon lär ha passerat pensionen. sedan sitter dom och diskuterar elever och läroplaner högljutt och engagerat.
några hållplatser senare kommer nästa lärare. han är ung och hipp, med dyra kläder och designerglasögon. dessutom blir han jätteupprörd om han inte kan läsa sin tidning på bussen, vinterns mörka morgnar verkade driva honom till vansinne. särskilt de morgnar då läslamporna i bussen inte fungerade.
sedan har vi den mystiske mannen som verkar ha fastnat i en sedan länge passerad tidsepok, åtminstone vad gäller kläder och accessoarer. hans favoritplagg är bruna manchesterbyxor som är en decimeter för korta, samt en tjusig windbreakerjacka i grälla 80talsfärger. när det var kallt hade han en skinnmössa som mer eller mindre låg placerad uppepå hjässan, nu har han bytt till basker.
det känns som att man bara genom att iaktta dessa personer på bussen varje morgon får en inblick i hur deras liv ser ut. lärargubben äter ärtsoppa med punsch varje torsdag, och äter torra småkakor till kaffet vid fast fikatid varje kväll. kakorna har hans fru bakat i köket med furumöbler och blombårder, lyssnandes på den lokala radiostationen. vad hon inte vet är att han egentligen drömmer om en ungdomlig romans med den stabbiga lärarkollegan på bussen.
den unga hippa läraren däremot, är singel och deltidspappa. han har en minimalistiskt inredd lägenhet, och på helgerna har han middagsbjudningar med polotröja och rödvin.
den mystiske mannen har jag inte riktigt fått rätsida på än, men jag är ganska säker på att han odlar egen salvia i trädgården.

oscarsdravel del 2: the curious case of sean penn

2009-03-02T17:18:00.002+01:00

rubriken säger väl det mesta, tror jag. det var.. oväntat. hm. jag som hade en tumme på mickey rourke.
annars var jag ganska nöjd med det hela, jag prickade in hyfsat många rätt under nattens gång. slumdog millionaire var kanske lite överrepresenterad i sammanhanget, men vad är väl en oscarsgala utan en grand slam?
galan i sig var snygg, underhållande och varierad. tjusiga kulisser, charmiga presentatörer/prisutdelare. och, ej att förglömma, herr jackman. allas vår wolverine får betyget mycket väl godkänt, han skötte sig riktigt bra!

well done, nu är det bara ett år kvar till nästa gång..

nåt att hålla i när oscarn går

2009-02-22T20:14:00.002+01:00

så var det dags igen, att dela ut de där gyllene små gubbarna. det går mot nya tider även i filmens värld, något som syns på årets nomineringar. det är inte bara mörka, tunga och obskyra dramaepos á la bergman som har möjlighet att kamma hem troféerna längre.
i skrivandets stund är jag i full gång att förbereda mig inför nattens gala, med allt vad det innebär. designerklänningar, besvikna skådisar, koffeintabletter samt en och annan skräll. lovande.
personligen ser jag helst att det hamnar en gubbe eller två i närheten av benjamin button och wall-e, och kanske även the wrestler. bonus vore nåt till the dark knight och the changeling.. resten lämnar jag lite öppet, då jag inte hunnit plöja mig igenom alla de nominerade i de (för mig) viktigaste kategorierna.
dessutom kommer det bli spännande att se hur herr jackman klarar sig, han kändes lite otippad som värd måste jag säga. men men, han ska väl mest se trevlig ut och fälla ett och annat överskrivet skämt.

nu ska jag bege mig mot tillställningen, om än i något mindre skala än originalet. jag återkommer med rapport efter hela kalaset är avklarat.

the wheel keeps spinning

2009-01-12T16:00:00.003+01:00

äntligen är det över! jul och nyår, alltså. den mest överskattade tiden på hela året. men jag överlevde (uppenbarligen) och nu har jag ett helt år på mig att stålsätta mig inför nästa omgång.
och om ni trodde att detta skulle bli ett se-tillbaka-på-det-gångna-året-inlägg, then you're OH SO WRONG. vi har fått en ny siffra bara, häftigare än så är det inte. inte så mycket att hänga upp sig på (fast jag ska erkänna att jag faktisktdeltog i samkväm av den festligare sorten på nyårsafton).

anyhew, det var vad jag hade att säga. typ. förutom att vi nu med den här nya siffran och allt, nog har både en ny blogg och en ny podcast att se fram emot. säger ryktena i alla fall. men, mer om det vid ett senare tillfälle.

nu är det jul.. igen

2008-12-18T22:06:00.003+01:00

det är visst jul. suck. tomtar, änglar, lussekatter och jesusbarn så långt ögat kan nå. och alla människor sen, jag blir galen! vart man än vänder sig så är det fullt med hysteriska människor, med famnen full med julklappar, sillburkar, plastgranar och snoriga barn. jag vill bara stänga in mig och inte komma ut igen förrns efter nyår.
jag är inte nån typisk julmänniska. jag gillar inte tomtar, jag gillar inte stress, jag gillar inte jesus, och jag gillar inte människor. folk tittar på mig som om jag vore från en annan planet när jag säger att jag inte julpyntar, och att jag helst vill fira jul lugnt och stillsamt på mitt eget sätt. "inga julgardiner? herreguuuud!"
men men. jul blir det oavsett vad jag tycker om saken, och allt är inte helt hemskt med det. jag kommer tillbringa nån vecka vid fjorden (min älskade frizon) med mamma, pappa och morfar. ge dom några julklappar, å förmodligen få några själv också. bara vara ledig och ha det skönt. det blir nog lite fint, om jag bara överlever så länge. stress, både jul- och icke julrelaterad, pengabrist, allehanda frustration och därtill sömnbrist gör sitt för att förpesta livet för mig. men jag fick en julklapp av chefen häromdagen, det var en fin ljuspunkt. ångest får mig nämligen att se gammal ut.

argh

2008-12-05T21:20:00.004+01:00

det finns inte så mycket som chockar mig numera, men däremot slås jag emellanåt av en förundran över hur folk fungerar och resonerar. enligt min uppfattning gör dom det nämligen inte alls. jag kan dra några exempel, varav alla har inträffat det senaste dygnet.

* mitt i natten väcktes jag av ett sms innehållandes en fråga som absolut inte var tvungen att ställas vid den tidpunkten, samt ett påstående som var precis tvärt emot all logik. helt bakvänt tänkande, liksom. när jag påpekade att jag faktiskt SOV, tänka sig, eftersom jag går upp vid 05 när jag ska jobba (och detta är personen i fråga mycket väl medveten om), fick jag svaret "jaha, jag trodde inte att du skulle vakna". argh.

* under förmiddagen pratade jag och en annan person, som i detta sammanhang får heta X, om vad vi gjorde igår kväll.
- jag: jag tittade på ett gäng avsnitt av grey's anatomy. jag håller på och samlar på mig alla säsongerna.
- X: ja.. (tom oförstående blick) jag gillar att titta på svensson svensson!
- jag: eh, ja det går ju kanske inte riktigt att jämföra dom två serierna..
sedan fick jag genomlida en väldigt detaljerad och väldigt lång recension av ett avsnitt. det var nåt om nån husvagn och nån som jobbade på banken. X garvade hejdlöst åt sin egen berättelse, jag slutade lyssna nånstans i första meningen. argh.

* kvällspromenad med hunden. nånstans i mörkret hör jag ett glatt "hej!" och fram kommer en brutta med en studsande pekignes. "har vi träffats förut?" - fortfarande lika glatt. "eh, nej, det tror jag inte.." svarar jag, och har fullt sjå med att hålla min hund, som väldigt gärna vill äta upp den lilla golvmoppen. "ska vi låta dom hälsa?" fortsätter hon. "hm, jag tror inte riktigt att min hund vill det men.." judas förtydligar det hela med att resa ragg, morra, gläfsa, visa tänder och skälla när hon släpper sin hund närmre. jag försöker förklara att min judas inte alls tycker om små hundar, och särskilt inte hanhundar. moppen var såklart en hane. "haha, ojdå, jaja det låter ju värre om honom än det egentligen är. ska vi släppa ihop dom?" jag tittar förvånat på henne och mumlar tack men nej tack, och går därifrån. argh.

säffle, kan man få en kopp kaffe?

2008-12-03T10:21:00.004+01:00

jag är så lättpåverkad. ja, när det kommer till tv, radio osv menar jag. jag suger åt mig allt trams som en svamp. snart kan jag inte föra minsta lilla samtal utan att citera en film, en sketch, eller en stackars oskyldig radiopratare. lyckligtvis har jag en i min innersta umgängeskrets som är precis likadan, så vi har aldrig några problem att förstå varandra. men, när jag ska prata med någon annan så blir det genast krångligt. det är lätt att framstå som konstig när man babblar om en massa underligheter som folk inte förstår. exempelvis har jag i ett par dagar dragit kommentarer från en av hasse & tages underbara sketcher, min stackars kamrat på jobbet har mest tittat på mig med ett förvirrat leende och sen bytt samtalsämne. fast hon är ju inte så himla kulturellt begåvad heller förstås.

oh no, not again

2008-11-26T23:22:00.003+01:00

gah. ibland är det bara ABBA som kan säga det:

it was like shooting a sitting duck
a little small talk, a smile and baby i was stuck
i still don't know what you've done with me
a grown-up woman should never fall so easily
i feel a kind of fear
when i don't have you near
unsatisfied, i skip my pride
i beg you dear

don't go wasting your emotion
lay all your love on me
don't go sharing your devotion
lay all your love on me

att jag aldrig någonsin ska komma undan människan, det hela är för mig ett mysterium. suck.

popcorn from hell

2008-11-18T17:36:00.004+01:00

det sägs att det är farligt att leva, man kan dö av det. men lite trodde jag att det kan vara farligt att ägna sig åt något så banalt som att äta popcorn.
jag gjorde det i lördags, med resultatet att en liten bit popcornskal fastnade i halsen. i/på ena mandeln, gissar jag (säger man mandeln? det lät ju skitfult. vi säger tonsillen istället).
nåja, den lossnar snart, tänkte jag. ner med ett par glas vatten - men skalet satt kvar. well, den släpper när jag äter nåt, tänkte jag. så jag åt både det ena och det andra - men visst satt det kvar.
söndagen innehöll ett flertal liknande försök att få eländet att försvinna, plus diverse host- och harkelattacker. still no luck.
igår började jag bli en aning irriterad på det hela, dessutom började det göra ganska ont. större delen av arbetsdagen gick åt till att knapra morötter (dels för att det är gott med morötter, men lite av tanken var att en morotsbit skulle lyckas skrapa med sig skalet på vägen ner) samt att driva min arbetskamrat till vansinnets rand av allt mitt gnäll. inget löste problemet.
väl hemma igen började popcorntonsillen göra riktigt jäkla ont, dessutom kändes det ganska svullet. jag tog en värktablett och la mig tidigt, bara för att vakna omkring kl.04 med en muterad tonsill från helvetet samt 39° feber. min kropp tyckte visst inte om att ha främmande föremål fastkilade i invärtes organ. eftersom allting har svullnat till omänskliga proportioner kan jag inte riktigt fastställa om skalet fortfarande sitter kvar, men med tanke på hur dålig jag har blivit av hela grejen får vi väl hoppas att det har lossat. annars kommer jag få skämmas när folk får reda på dödsorsaken om ett tag.

om det inte har framgått så är moralen i historien som följer: ÄT ALDRIG POPCORN.

Andra bloggar om: popcorn

kvällsro

2008-11-12T20:13:00.004+01:00

det är nåt härligt avslappnande med att vara den som är kvar sist och "stänger" stallet på kvällen.
hästarna har värmt upp stallet och det är tyst och lugnt. allt som hörs är någon ponny som står och tuggar nöjt på sitt kvällshö. man sitter där med stallkatten spinnande i knät, och ute är det mörkt och höstigt. det lugnet som infinner sig då är bland det skönaste som finns, ungefär samma som när man sitter på en klippa vid havet och tittar på solnedgången.
en annan mysig detalj är att hästarna är lika avslappnade, så när man går den sista kontrollrundan innan man åker hem kan man hitta någon häst som lagt sig ner för natten. då kan man smyga in och, som idag, sitta där på huk en stund med ett sömnigt lurvigt ponnyhuvud i knät och mysa.

det är vid såna tillfällen jag känner mig lycklig.

Andra bloggar om: lugn, stall, häst, ponny

ruta ett

2008-11-12T08:36:00.005+01:00

jag konstaterade att min blogg har dött, så jag tog bort den. ungefär 2 minuter senare kom jag på att jag faktiskt har saker jag vill skriva om emellanåt, och var ska jag göra det om jag inte har en blogg?
så här är den nu, version 2.0. pånyttfödd, hungrig och förväntansfull.
håll tillgodo.